Förresten: lite mer gnäll

Har ju varit dålig på att blogga precis som väntat men nu gör jag väl allt jag kan för att slippa plugga. I vilket fall som helst så fick jag i alla fall tillgodoräkna den där metodtentan. Bless. Känns fortfarande nervigt att behöva skriva tenta i statistik för det ger mig sån nådig ångest, men! Metoden gör att jag åtminstone har en mindre sak att tänka på. Tycker det är nog så drygt att ha två seminarier på kort tid med pissmycket inläsning innan. Är svårt att veta vad föreläsarna menar också, om det är till för att "hjälpa oss" eller om det är obligatorisk läsning. Personligen har jag så sjukt svårt för att läsa någonting som jag redan vet på ett ungefär hur det fungerar. Börjar skumma utan att jag menar det och vet inte om jag missar viktiga detaljer. Tycker alltid det blir så på seminarier i alla fall, att hur bra jag än har ett så kallat hum om skiten så lyckas föreläsaren fråga en detaljfråga som jag inte fattar. Seminarier är till för att diskutera och lära sig men det känns fan oftast som att det är ett litet prov på ens intelligens : - ) Särskilt när man har kursare som namedroppar teorier och prylar hit och dit så man känner sig ännu mer dum. Har visserligen lärt mig att de som namedroppar allra mest oftast inte är så jävla smarta utan bara vill visa sig intelligenta och ta upp grejer de läst som egentligen inte har med saker att göra. Men ändå. När man  själv är osäker på något ämne är det svårt att avgöra. 

Så var det ju det där med uppsatsen också. Den kursen har inte börjat än och det är inte akut, men jag väntas ändå försöka lista ut vad jag vill skriva om i förväg. Jag vet förstås ingenting. Handledaren frågar vad som intresserar mig och vad ska jag säga? Ingenting? Fåglar? Jag måste skriva om kognitiv psykologi för att lyckas och det är allt jag vet. Fattar seriöst inte hur jag ska komma på något. 

Det är kul att plugga

Nä men jävlar. Att jag har varit trött på att plugga är ingen nyhet men nu börjar det fan bli plågsamt på riktigt. Jag läser min kurs för att bli klar, för att få ut någonting för alla dessa poäng jag sökt CSN för. Vore oerhört lame att ha tre, nästan fyra, års studier för att sedan skippa kandidatuppsatsen och göra annat. Lika bra att bara power through och få på papper att "grattis du har härmed en kandidat i psykologi (och förhoppningsvis kognition)". Känns en smula löjligt att ha det när jag inte ens vill arbeta med något psykologisktwhatever på det viset längre. Men vad fan ska man göra. Jag kanske har nytta av det tjugo år i framtiden. Just nu vill jag bara bli klar med skiten och att Blomsterlandet ska ringa mig och säga att jag får jobba där. Sökte i fredags och är nu konstant spänd på att de ska höra av sig trots att det egentligen bara är inne på arbetsdag ett sedan jag ansökte. Snälla Blomsterlandet... ;; det vore så jävla fett. Och om om om de ringer och säger att jag får komma på intervju får jag fan inte tabba till det heller. Är egentligen inte så nervös, men hatar att vänta. Borde inte hoppas för mycket och göra mig själv besviken heller, men faktum kvarstår att om jag inte får jobb där så har jag inga planer för hösten och det är stressande om något. Ska jag plugga mer? Byta riktning helt? Söka något annat jobb? hRrhrkjk. 

Japp. Nä. Är väl tänkt jag ska läsa min stentråkiga text om kvalitativ forskning och försöka trycka in det i huvudet trots att det känns som gröt. Gröt deluxe. 

Luggdags

Gick in i en dvala gällande typ alla hobbys jag har förutom att rita, för en gångs skull. Fick någon binge i ett par dagar där jag ritade gijinkas/mänskliga versioner av grannar i Animal Crossing. Vill fortfarande rita fler men i vanlig ordning så dog första bursten med energi efter en vecka eller så. Har åtminstone Sherb att färglägga. Sedan hade jag nog gärna velat rita Bam... Har gott om övriga favoriter men jag har ingen klar bild av dem, så de får vänta tills vidare. 

Rensade igenom min Instagram för ett par dagar sedan och arkiverade en del inlägg som inte kändes kul/vettiga längre. Inser att hur ofta jag än får för mig att spara ut luggen/spara ut håret så är det ju inte värt det. Gillar att ha halvlångt hår, gillar att ha flätor, men superlångt såg ut som ris. Ska det bli långt igen måste det vara bättre kvalitet än sist. Och ärligt talat, utan lugg tycker åtminstone jag att jag nästan bara ser bra ut på bild eller med håret helt nyfixat. Mitt mål för att växa ut luggen sist var för att jag ville kunna ha allt hår i en boll. Det är skönt, men jag gillar inte hur det ser ut. Grattis. Hatar min panna med passion och det ska inte behöva spela någon roll, men det gör det : - ) Så med ett sug efter lugg i ett par månader och en sista kick av gamla selfies så rök den. Tror jag klippte vettigt åtminstone. Passade på att sminka mig idag för att se hur det känns och än så länge är jag i alla fall nöjd. I värsta fall får jag väl försöka låta den växa ut igen då, men nu har jag åtminstone påmint mig själv om varför jag klippte av den i första taget. 

Har saker att plugga på men  känns samtidigt lite svårt eftersom det nästkommande på schemat är en föreläsning i metod, och om jag har tur så kan jag få tillgodoräkna metodtentan.... borde ändå titta på den så att jag fräschar upp minnet, men ändå. Kanske ska försöka läsa lite i boken bara så jag vet vad fan jag sysslar med. Och försöka komma på vad jag ska skriva uppsats om. Hjälp.